jagharentrasigcykel

jklmeokflsd

Jävlar vad jag är arg på internet idag. Känner för att ragea över i princip allt jag tycker är orättvist, dåligt och dumt.

Dagens konstiga känsla: Min mammas pappa, även kallad morfar, ska komma till sveriget och hälsa på inom några veckor.
När en viss person jag känner hade svårigheter att träffa sitt barn pga den dåliga relation med modern (till nämnt barn), bestämde sig pappan att han slutar försöka umgås nu (pga tung psykisk belastning) och försöker på nytt när barnet blivit äldre och kan tala för sig själv. Personen i fråga fick då mothugg från olika håll i form av argument som "men när barnet vuxit upp utan sin pappas närvaro kommer inte barnet ha någon emotionell koppling och bara säga: Vem är du?".
Lite så känner jag med min morfar, vem är det? Inte på ett nyfiket sätt riktigt, utan mer åt det likgiltiga hållet.
Jag vet ju egentligen i princip ingenting om min morfars och familjs bakgrund, varför han återvände till Chile och startade ny familj när hans partner och barn var här. Har nästan bara hört negativa saker, men det är ju förstås från ena sidan, den som är här. Inte schysst att basera en åsikt på det.
Jag tror ändå att han blir orättvist bestraffad från mitt håll, då jag associerar honom med frånvarande fäder som inte gör några som helst ansträngingar att vara med sina barn under sina liv och sen plötsligt bara dyka upp och vänta sig att bli välkomnad med omfamningar och gråt. Jag upplever nästan att han representerar de douchbags som obehindrat sprider sin säd i världen som om det vore dens existensiella rättighet och plikt, och inte existerar i samma universum som konceptet Ansvar för sina avkommor. För om mina fördomar stämmer, baserat på större delen av männen i min familj, så är det ungefär han jag har beskrivit.
Just nu känner jag att jag hellre ger honom ett långfinger istället för en kram, tillsammans med en jävla utskällning.

Men det kommer jag inte göra.

Vet ni vad en stomipåse är? Det är en påse på magen som folk bajsar i, för deras tarmar inte funkar av någon anledning som typ sjukdom eller knivhugg. Helt fantastiskt egentligen. En bit av tarmen sticker ut ur ett hål och är fastsytt så att avföringen bara kan ramla ur och in i påsen. Inte fantastiskt ovanligt, men tyvärr något som många mår väldigt dåligt över att ha. De är rädda att folk tycker det är äckliga och så. Det finns däremot en awesome tjej från usat som lägger upp klipp på youtube och visar hur en rengör och byter påse etc. Hon gör ingen stor grej av det och vill få andra som har en sån att inte känna sig som superfreaks. Hon kallar sin utputande tarm på magen för "my little volcano".
Ett tag hängde jag med en tjej som hade stomi, hon hade kommit till terms med det sen länge vid det laget. Och eftersom jag har något av en analfixation, kunde jag inte låta bli, att fråga henne hur det kändes att stoppa in ett finger där i. Vi var lite salongs då förstås, och hon hade av någon anledning aldrig provat själv, men gick med på att jag fick testa. Alltså det är inte så att jag går igång på grejen i sig, men visst känns det lite busigt? Hon har tydligen ingen känsel där alls, skulle knappt märkt det om hon inte faktiskt tittade.
När det kommer till sex, visst känns det som att varje generation skjuter på vad gränserna om vad som är vanilj, lite i taget? Dessa dagar pratar folk helt öppet och om att slicka och suga på det ena och det andra, något som du skulle bli bränd på bål för på 60-talet. Det jag vill säga är, om någon generation framåt, typ min 7-årige brorson kommer tycka det är helt normalt att när det hettar till, sticka in ett finger i fyran, eller trean eller vilket nummer det nu blir. Förmodligen kommer såna operationer bli standard även för de som egentligen inte har någon medicinsk anledning. Som läppfyllnad eller piercings. Patent på kombinationen tatuerings-/piercings- och stomistudion!