Ett avslut, på ett sätt
Ja men nu är jag här, i Frankrike. Jag är inte bara här nu, men jag har varit här de senaste tre och en halv månaderna, och kommer även vara kvar ännu en månad. Idag har min kurs i det franska språket tagit slut, vi hade avslut och vissa av oss grät lite. Som den cold hearted bastard jag är, grät jag naturligtvis inte. Men det blev lite känsligt där ett tag då Johanna och Moa sjöng sin sång om oss.
Det gör mig nyfiken hur många av de 40-nånting personerna jag kommer komma ihåg om ett halvår, om vi kommer ha någon relation överhuvudtaget, och om, hur den då skulle se ut. Jag bor då i stockholm vanligtvis, där mer än en fjärdedel av allihop kommer hamna i vår som det ser ut.
Vi har Jennifer, som jag mest troligt kommer stöta på minst en gång och kanske regelbundet, iom att hon klättrar dårah. Ett problem är att hon vill klättra rep på K2, medan jag hellre vill bouldra på karbin. Vi ska se om vi kan göra något åt den saken, typ konvertera henne, förvandla henne. Ja, men hon är stabil, denna relation kommer bli bra.
Näst troligast måste vara Katinka som jag har gemensamma vänner med. Vi kommer hooka upp på någon spelning, eller helt enkelt en random get-together, det blir nog ganska bra.
Sen blir det inte lika självklart. Jag kommer förmodligen och förhoppningsvis ta en öl eller två med Adrian någon gång, och då vill jag även att Erik ska vara med. Risken finns att det blir lite krystat, men det får vi väl se då, antar jag.
Resten är nog ännu mer shaky. De flesta andra är trevliga, men de mest umgås i grupp-personer än något annat. Att hooka upp med bara Elias, bara Elin skulle garanterat bli kortvarigt eller åtminstone mer eller mindre jättekrystat. Jag hoppas på en hemmafest á Salsa fiesta där de flesta fylleungdomar skulle dyka upp. Det är nog en av de occations jag kan tänka mig att ha riktigt trevligt med alla Aixare.
Ja, men iaf. Vemodigt, konstigt, så känns det idag. Men än är det några kvar i stan. Jag får se hur det känns till nyår, då jag verkligen blir helt själv. Spännande!
