det är så fint
det är kärlek jag upplever!
det är pirrigt, busigt, spännande och läskigt.
det är svårt att veta var jag ska ta vägen, bestämma mig om jag överhuvudtaget ska eller behöver ta vägen någonstans.
autisten i mig försöker fundera, analysera, reflektera över mitt känsloliv, men den hinner inte med. allt går så fort och även runt i cirklar.
jag flinar och ler och drömmer mig bort och saknar.
jag både hoppas på det bästa och fruktar det värsta, gör samtidigt mitt bästa att suga i mig stunden och bestämma mig för att alltid minnas känslan här och nu, för att den är så fin, så fin.
det är pirrigt, busigt, spännande och läskigt.
det är svårt att veta var jag ska ta vägen, bestämma mig om jag överhuvudtaget ska eller behöver ta vägen någonstans.
autisten i mig försöker fundera, analysera, reflektera över mitt känsloliv, men den hinner inte med. allt går så fort och även runt i cirklar.
jag flinar och ler och drömmer mig bort och saknar.
jag både hoppas på det bästa och fruktar det värsta, gör samtidigt mitt bästa att suga i mig stunden och bestämma mig för att alltid minnas känslan här och nu, för att den är så fin, så fin.
