jagharentrasigcykel

Nu sitter jag i en hiphopklubb som rekommenderades på internätet. Det ligger ute på någon typ av industriområde ute i ingenstans, typ 150 kr intråde, klockan är halv tolv på en fredagkväll och stället är helt tomt. Hah.
Jag vet inte riktigt vad som gick fel i min planering. Satt tom själv på hostelet och chillade för att inte vara den första på plats. Är tydligen inte helt kalibrerad till det japanska nattlivet.
Det vore förstås på sin plats att sticka, se mig omkring för att återvända senare. Men området omkring verkade pretty much dött. Så vad gör jag? Mottar min gratisöl, lyssnar på helt ok musik och sätter mig och skriver, såklart. Vem vet, stället kanske kommer igång om en timme eller två! Det var förresten en annan ensam stackade som också kom hit precis efter mig, undrar var han tog vägen. Inte för att jag skulle kunna snacka med honom, oddsen pekar mot att ingen kan engelska. Dock! Hiphopklubb; sannolikheten ökar något. Pytte.
Musiken är us-amerikansk, kommer förhoppnings höra åtminstone en japansk låt ikväll.

Jag tror det är tre dudes här nu, inklusive mig, exklusive de som jobbar här. Jag känner att det är lite som en tävling om vem av oss som ger upp först och sist. Båda vinner, på varsitt sätt.
De har båda gått in i någon ingång jag trodde ledde till toaletten, det kanske är en väg till ett andra dansgolv. Hade kunnat tro att folket kanske var där om inte entrévärden sagt att det faktiskt var tomt innan jag kom.

Alltså det här med rökning. Alla är överens om att det är dåligt på många sätt bla bla. men just nu är jag glad över stt jag har ett paket cigariller med mig.
Jag är ingen storrökare på något sätt, hemma röker jag kanske en eller två i månaden, och här nu under japanvistelsen håller jag på med min andra. Just nu blir det förutom detta skrivande, inte bara en guilty pleasure, utan också ett högst passande tidsfördriv. 

Hah, bubblebutt. Den där bruno är min svärmorsdröm.

För övrigt, det bästa med japan när det kommer till uteliv är att de är sämre än svenskar på att dansa. Och jag som fuldansare känner mig plötsligt småhäftig på dansgolvet.

Jag hör överallt att det är svårt om inte omöjligt att som utlänning komma in i det japanska samhället. Men jag vet inte om jag skulle vilja det om jag bodde här. Skulle nog föredra att vara och hänga med outsiders, det finns ju även japanska såna, typ de som reser och är nyfikna på andra språk och kulturer. Det sättet att leva som inte innebär mer än en ledig dag i veckan är inte riktigt min grej.

Jag tyckte jag såg en japan-hona här omg. Förvåningen.
Hur ser queerkulturen ut här? Förmodligen supersegregerad från den större kulturen. Det störde mig med de franska hummus jag lärde känna i aix, det upplevdes verkligen som att homos bara umgicks med homos. Säkert ännu mer så här. För att inte prata om alla garderobshoms som förmodligen finns. Visst är sveriget iaf lite mer integrerat? Jag vill verkligen tro det, och det gör mig lite patriotisk.
På tal om segregering, sitter jag på ett hörn lite vid sidan om i klubben. Tvivlarn starkt på att någon skulle sätta sig i närheten för att jag inte är "en av dem". Ibland får jag den uppfattningen i kollektivtrafiken, men det skulle lika gärna vara inbillning egentligen. De har lite samma sätt som i sverige här på det sättet, att inte sitta vid någon om det inte är nödvändigt.

Sjukt, jag har snart suttit här i en timme nu, fortfarande i princip ingen här. Lugn kväll ikväll, it seems. Värt att dra in till stan inatt? Är nyfiken på nattlivet jue. Men tågen har nog slutat gå nu förstås. God damn.

Rätt kul att faktumet att jag har skrivit så här mycket nu visar hur kvällen ser ut.

Får åtminstone gå förbi china town på vägen hem sen för att öka sannolikheten att bli överfallen eller något annat spännande.
Inställningen gentemot kineser känns rätt genomgående här: de är otrevliga, smutsiga och luriga. Rasistiskt? Vem bryr sig, de är smutsiga! Inställningen börjar smitta av sig på mig och det känns jobbigt.

Ah, en av killarna jag trodde var gäst jobbar visst här. Men han är en jag inte räknat upp här ändå.
Men ok nu åtminstone en 6-7 gäster och inte bara killar. Jag känner att det förmodligen är som i sverige, att om det åtminstone är en 5-10 tjejer så sätter de igång dansgolvet, eller iaf gör ett tappert försök.

Jag känner att de kulturella jämförelser jag gör med japan är med sverige och frankrike, vilket förstås är logiskt, för att de är de två länder jag bott i (även om det bara var 5 mån i la france).

Ok hur länge stannar jag? Det är upp till mitt tålamod, snart är klockan ett. Skulle det varit festkväll, hade det åtminstone varit halvfullt vid det här laget.
Mitt tålamod är större än mångas, stannar till halv två, sen börjar jag röra mig såvida inget fantastiskt händer.

Nå, inget fantastiskt hände och jag drog en kvart tidigare än tänkt.
Inte heller vart jag överfallen på hemvägen eller något annat som kunde gjort kvällen minnesvärd.

Jag har nu (två dagar efter tidigare skriven text) fortfarande inte riktigt begripit mig på yokohamas nattliv. Det finns ett nöjesområde som verkar vara aktivt med barer och diverse in på natten, men jag hittade inget som kunde mäta sig med osaka eller tokyo.
Igår kväll (lördag) när jag strollade förbi yokohamas lilla nöjesområde hörde jag livemusik från en jazzklubb och gick in. Fantastisk musik som jag tyvärr bara de sista 4 eller så låtarna av, men satt kvar och med min knaggliga japanska och deras knaggliga engelska pratade vi musik och språk. Riktigt trevlig stämning bland folket, en av servitriserna kunde lite spanska och de satte igång gipsy kings på högtalarna.
Det var slutet på min lördagkväll som egentligen till en början gick så dåligt den kunde gå.
Det var tänkt att jag skulle på kalas hos en kompis kompis, en svensktalande japanska, med svensktalande kompisar. Kvällen ställdes samma dag in pga sjukdom, vilket var väldigt synd. Men då kunde jag iaf istället ge mig ut på äventyr och leta upp en spelning jag var sugen på, med ett japanskt ska-/balkanband! Det tog mig några försök med kollektivtrafiken, stannade förbi starbucks (gratis wifi) för att rita en karta i mitt lilla anteckningsblock över hur jag skulle gå för att hitta. När jag till slut kom fram till den lilla klubben blev det tvärstopp vid dörren, för det var tydligen slutsålt. Och det såg verkligen smockfullt ut. Bitterheten föll över mig. Visste inte riktigt var jag skulle ta vägen ett tag.
Men då! Kunde jag åtminstone gå på oktoberfest med några us-amerikaner jag träffade i klätterhallen! Väl framme i starbucks igen för att kolla var de höll hus, fick jag veta att de istället bestämt sig för att dra till en helt annan stad och käka middag där.
Jazzpuben lyste upp min kväll. Tog en promenad förbi chinatown på vägen hem, men där var allt stängt och släckt. Bra, då missade jag inget särskilt där åtminstone.
Ändå förvånad över hur lite uteaktivitet det var den helgen. Kanske är det helgen innan löning? Alla kanske var på oktoberfesten? Kanske heeelt missade the place to be? The place to be kanske är tokyo (halvtimme med tåg, fortare än att ta sig från södertälje till stockholm)?