jagharentrasigcykel

Det finns så fruktansvärt mycket att säga om kollektivtrafiken här att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men jag börjar nog ändå med det som gjorde mig mest förvånad. Att i landet där tåg och tunnelbana är a och o för massa miljoner folk att dagligen röra sig smidigt och relativt snabbt över stor landsyta, slutar allt abrupt kl 23-01. Ingen mer kollektivtrafik efter det, inte ens de mest centrala och använda linjerna på helger! Inte ens nattbussar finns! Sykt! Det tog mig runt en kvart för att förstå det faktumet när en av våra värdar förklarade det för oss, och jag höll inte tillbaks med att berätta om stockholms fantastiska kollektivtrafik där nattbuss gick varje natt och tunnelbana hela nätterna på helger, håhå! Jorå!

Detta har format en del av livsstilen här. Det här med att missa sitt sista tåg är nog rätt jobbigt, men det är så de famösa kapselhotellen växt fram. Det finns också manga- och internetkaféer där du hyr ett bås med bekväm fotölj per timme där många väljer att spendera sin natt för att det är billigare än hotell. Jag tog i på en sån när jag kom fram till yokohama med nattbussen kl 5 på morgonen. Hade inte sovit mer än 4 timmar, allt var öde, fortfarande lite kallt, och hade ingen större aning om var jag skulle ta vägen i den för mig okända nya staden. Tre timmar på mangakafé var perfekt. Sov som ett barn.

På tunnelbanan är det ganska kul att roa sig med med titta på alla som sitter med hängande huvuden som sover eller halvsover. En klassisk och sanningsenlig bild av tokyo som jag fått redan i sveriget.
Jag fick också chansen att se en tunnelbanevagn som under rusningstrafik endast var för kvinnor. Tydliga stora skyltar vid dörrarna. I princip alla killar jag träffat är så blyga och/eller respektfulla att det är svårt att tänka sig att det är så utbrett med groping, särskilt på tunnelbanan, att problemet diskuterats på regeringsnivå och att den här typen av åtgärder varit nödvändiga. Det kanske inte alls är vanligare än i tex sverige, bara behandlar problemet på ett annat sätt? I dunno. Jag tänker också på "söta undergivna flickan"-idealet som jag uppfattat som stort här, att i den ingår en attityd som inte ryter till och säger emot. I kombination med att äldre mäns önskningar respekteras, och att den "den nördiga, antisociala perversa typen" är mer normaliserad.
Dessa spekuleringar leder nog ingenvart förutom möjligtvis mot mer fördomar hos mig gentemot kulturen.

Vill tillägga att tåg- och tunnelbanesystemet här är det mest komplicerade jag varit med om. Jag gillar att åka tunnelbana, känner att det är något jag vill testa på i varje stad där det finns att tillgå. Har åkt tunnelbana i köpenhamn, berlin, warsawa, paris, toulouse, marseilles, peking, madrid, barcelona, santiago. Inte i belgrad, vågade inte. Generellt funkar de mer eller mindre likadant överallt. Även om det varit stora komplicerade system med många linjer och stationer, har det alltid varit bra skyltat, med lätt att få överblick om det skulle behövas.
I japan finns det ungefär en miljard tåg som åker kring ungefär tio miljarder stationer i cirka en miljon olika linjer, som ägs och drivs av mer eller mindre tusen olika företag. Varje företag har sin egen karta över sina linjer, med sina biljetter och priser. (Lätt överdrivet, det finns faktiskt kort du kan ladda med pengar som dras varteftersom du åker. Inga rabatteringar, men inte heller komplikationer.)
När jag skulle försöka hitta mitt lokala tåg från yokohama blev jag så frustrerad och arg att jag ville slåss. När jag frågar en tågvärd i min fantastiskt knaggliga japanska säger han något och pekar åt ett annat håll. Jag kan inte läsa kanji, försöker ändå identifiera tecknerna så jag kan känna igen tex stationsnamnen eller linjenamnen ("okej hus med fyra fötter och en blomma på taket. Tre streck brevid kvinna under tre rutor. Got it."). Funkar helt ok faktiskt.
Idag ska jag försöka ta mig in till tokyo igen. Igår hade jag tur och frågade en kille som visade sig kunna engelska. Han var själv japan från tokyo och var tvungen att fråga någon annan. Jag stod på rätt perrong, men skulle inte ta första eller andra tåget som kom, utan tredje. Räknar med att det tar mig dubbelt så lång tid att resa än om jag hade vetat vägen.