Återfall är inte alltid dåligt
För tusen år sen när det var japandagar i stockholm, var det ett band som spelade på medis. De körde covers på gamla tvspelslåtar och jag var astaggad. De insisterade att de spelat fördigt fastän jag och några till ville att de skulle fortsätta. De hade motivationen "man ska ju lägga av medan publiken fortfarande vill hör mer". Det är ungefär så jag har lämnat japan idag. Igår hade jag en fruktansvärt trevlig sista heldag där.
Större delen av dagen spenderades med Jan i harajuku, glidandes omkring i olika konstgallerier. Jag var nästan nära på att köpa en skitball marionettdocka för 2500 espänn. (Vet inte om jag ändå borde gjort det, den var ju jävligt ball.)
Mot kvällen träffade jag efter många ohm och män äntligen Saki, den omtalade svensktalande japanskan som Niklas pratat så gott om. Hon var helt adorable, hade med sig en skittrevlig arbetskamrat och vi hängde tillsammans med min husvärd i någon typ av pub där vi sjöng, lärde mig pickup lines på japanska och drack olika japanska alkoholhaltig drycker tillsammans. Då kände jag verkligen att det kanske inte vore helt fel att förlänga resan med någon vecka...?
Nu på väg hem med rätt känsla (åtminstone ifall det varit en konsert), att fan, det vore ändå jävligt nice att åka tillbaks dit igen.
