jag är användbar!
Senaste tiden har jag börjat träna mer, oftare, och med mer engagemang. Nu under åren i karlskrona har jag fortsatt träna kali tillsammans med en kamrat som tidigare tränat i Lund. Det var ganska sporadiskt första halvåret, men blev mer regelbundet med tiden. Till i höst hade jag och min kamrat tränat för det mesta minst ett par gånger i veckan, ända tills han fick en dotter (ja, han födde henne själv. skillz.) någon gång i november-december. Utan träningspartner sökte jag mig under vintertiden till den lokala kickboxningsklubben med väldigt gott rykte och lyckades på något sätt träna där ett par månader utan att betala ett öre. Nästan så jag skäms, but i don't.
Nu är våren på väg, och jag har inte återvänt till den klubben på nästan en månad. Istället har jag blivit lite mer påläst om Methode Naturelle och vad det innebär, vilket jag tror är den största källan till min ökade motivation.
Jag överväger att skaffa mig en träningsblogg, jag har massvis med tankar och idéer! Jag ska som förra året se till att springa regelbundet, fast denna gång ska jag försöka få passen att luta åt en mer naturelle-metod genom att bland annat klättra, hoppa, lyfta, bära, krypa (gå ank-gång och ödle-gång). Längs springspåret jag brukar vara i finns det massor med stockar i olika storlekar och former som jag vill använda mig av.
Kaliträningen (som egentligen borde kallas pekiti tirsia kali-influerad träning, i och med att mycket vår egna tolkning) som nu har blivit mer motiverande att genomföra på egen hand, kommer antagligen bli av oftare. Det har också blivit roligare att träna med johan i och med att jag blivit duktigare. Det jag vill ha nu är en fäktningshjälm till utöver den vi redan har, så kan vi sparras ordentligt. Det kostar en del tho. Skänk en slant!
Nils är klättrare, as we all know, och han har introducerad mig till the world of climbing, vilket jag är väldigt tacksam över. Överväger jättemycket att köpa mig ett par klätterskor, som förvisso är dyra, men de kan ge så mycket! Jag har nästan bara bouldrat hittils, vilket är en klätterform i max 6 meters höjd eller nåt. Korta men intensiva klättermoment som kräver skor som får fötterna att kännas som kinesiska kvinnors på 1500-talet (nu gissade jag bara årtal, men det var med största sannolikhet rätt, för jag har gudkomplex). Det är riktigt kul, men ack så krävande! Mer mentalt än fysisk verkar det som. Det hade varit najs att kunna klättra utan att punga ut miljoner pengar varje gång.
Förutom detta vill jag gärna ta upp parkour igen, men det är inget kul att ge sig ut på stan och klättra på saker själv. Förhoppningsvis blir det mer sånt när jag är i stockholm över sommaren, där har jag iaf ett par parkourfränder som gärna leker.
Nu är våren på väg, och jag har inte återvänt till den klubben på nästan en månad. Istället har jag blivit lite mer påläst om Methode Naturelle och vad det innebär, vilket jag tror är den största källan till min ökade motivation.
Jag överväger att skaffa mig en träningsblogg, jag har massvis med tankar och idéer! Jag ska som förra året se till att springa regelbundet, fast denna gång ska jag försöka få passen att luta åt en mer naturelle-metod genom att bland annat klättra, hoppa, lyfta, bära, krypa (gå ank-gång och ödle-gång). Längs springspåret jag brukar vara i finns det massor med stockar i olika storlekar och former som jag vill använda mig av.
Kaliträningen (som egentligen borde kallas pekiti tirsia kali-influerad träning, i och med att mycket vår egna tolkning) som nu har blivit mer motiverande att genomföra på egen hand, kommer antagligen bli av oftare. Det har också blivit roligare att träna med johan i och med att jag blivit duktigare. Det jag vill ha nu är en fäktningshjälm till utöver den vi redan har, så kan vi sparras ordentligt. Det kostar en del tho. Skänk en slant!
Nils är klättrare, as we all know, och han har introducerad mig till the world of climbing, vilket jag är väldigt tacksam över. Överväger jättemycket att köpa mig ett par klätterskor, som förvisso är dyra, men de kan ge så mycket! Jag har nästan bara bouldrat hittils, vilket är en klätterform i max 6 meters höjd eller nåt. Korta men intensiva klättermoment som kräver skor som får fötterna att kännas som kinesiska kvinnors på 1500-talet (nu gissade jag bara årtal, men det var med största sannolikhet rätt, för jag har gudkomplex). Det är riktigt kul, men ack så krävande! Mer mentalt än fysisk verkar det som. Det hade varit najs att kunna klättra utan att punga ut miljoner pengar varje gång.
Förutom detta vill jag gärna ta upp parkour igen, men det är inget kul att ge sig ut på stan och klättra på saker själv. Förhoppningsvis blir det mer sånt när jag är i stockholm över sommaren, där har jag iaf ett par parkourfränder som gärna leker.
Kommentarer
Trackback
