jagharentrasigcykel

heroingranne. Han är blek, rakad (kanske även naturligt skallig), lång och smal,  ser alltid arg och har skitläskig blick. Han säger förstås inget när man råkar se honom i hissen eller så. Han bor i lägenheten snett mittemot på samma våning, det har hänt att när jag står och väntar på hissen här uppe, öppnar han sin lägenhet, börjar ta sig ut tills han upptäcker att jag står där, vänder om in i lägenheten igen och stänger dörren efter sig.
Nyss kom jag hem från götet, så jag skyndade mig till hissen som höll på att stängas av någon som var på väg upp. Visade sig såklart vara denne käre granne där, och jag vågade inte ens titta på honom, rädd som jag var. Övervägde ett par bråkdelars sekund om jag skulle hoppa ut ur hissen och låta honom åka själv. Jag är för fan rädd för honom på riktigt. Tittade inte ens åt hans håll (han stod längst in i hissen) i rädsla av att han skulle slå ihjäl mig, helt seriöst. JOBBIG TYSTNAD I HISSEN. Första gången på ett jävla bra tag det tog tre år att åka upp 11 våningar. Och när vi väl kommer fram, så hoppar han inte ens av, han åker ner igen. Wtf? Obehaglig kille.