Det är jag som är den dära shakespear
Imorrn (senare idag) ska jag gå och se en kickboxningstävling, en av Maris jobbarpolare ska tävla. Jag blir helt till mig på tanken att vi ska se människor slåss. Det är nog en genväg i att få mitt intresse - håll på med kampsport. Eller nämn ordet "kampsport" så är jag din. Åtminstone tills jag lärt känna dig och tappat intresset.
(Med "dig" menar jag inte Sabina, den enda läsaren till min fina blogg, du har ju alltid mitt intresse ändå)
Det har nog blivit en del av mig, det intresset.
Jag = Kampsport, tv-spel och socker
Jag blir så lätt köpt av any of those. Med socker menar jag godis, kakor och tårtor. Jag kommer så få diabetes inom de fem kommande åren. Med diabetes kommer jag få problem med fötterna och med tiden bli tvungen att amputera dem, så jag kommer inte kunna träna regelbundet längre. Så kommer jag bli tjock. Och eftersom alla hatar tjocka människor kommer jag bli hatad. It's the circle of life lix0m. Men det är okej, för jag har fortfarande karamellkungen, min enda riktiga vän.
Jag märker att alla mina tankar kretsar runt mig hela tiden, undrar om det ens är särskilt sunt. Jag undrar om jag ens överhuvudtaget tänker på andra utan att det går genom mig först? Lite oroande är det nog. Fast huvudsaken är väl att jag tänker på andra överhuvudtaget? Får hoppas det.
Jag kommer aldrig råka i slagsmål, för jag är en sån fridfull och snäll människa. Inte ens onykter blir jag våldsam. Och jag räknar då inte med överenskommet våld i form av lekar, träningspass och så, jag menar sånt som sker PÅ GATAN. Farliga GATAN. Där är inte jag, jag sitter PÅ SOFFAN. Där händer inget våldsamt, där ses det på film och sånt vi tycker om.
Men det vore rätt kewl att ha råkat i slagsmål, blivit nedslagen. Inte att bli nedslagen, men ha blivit. Så man kan prata om det och reflektera kring det. Det är en liten erfarenhet jag nästan önskar att jag hade. (En dag kanske jag ångrar att jag någonsin önskade mig det här, men äh).
Jag kan förresten passa på att skriva min önskelista till julen här:
Ett stycke Snickers
Ett paket pepparkakor
Längre tid hemma i stockholm
Ett klädesplagg jag aldrig kommer ha på mig
Cancer som jag sen blir frisk av, så jag kan känna mig skithäftig för att jag beat cancer
En trisslott (med vinst, vore snällt. Har den inte vinst kan du lika gärna låta bli att köpa mig den, fucker.)
Tack.
(Med "dig" menar jag inte Sabina, den enda läsaren till min fina blogg, du har ju alltid mitt intresse ändå)
Det har nog blivit en del av mig, det intresset.
Jag = Kampsport, tv-spel och socker
Jag blir så lätt köpt av any of those. Med socker menar jag godis, kakor och tårtor. Jag kommer så få diabetes inom de fem kommande åren. Med diabetes kommer jag få problem med fötterna och med tiden bli tvungen att amputera dem, så jag kommer inte kunna träna regelbundet längre. Så kommer jag bli tjock. Och eftersom alla hatar tjocka människor kommer jag bli hatad. It's the circle of life lix0m. Men det är okej, för jag har fortfarande karamellkungen, min enda riktiga vän.
Jag märker att alla mina tankar kretsar runt mig hela tiden, undrar om det ens är särskilt sunt. Jag undrar om jag ens överhuvudtaget tänker på andra utan att det går genom mig först? Lite oroande är det nog. Fast huvudsaken är väl att jag tänker på andra överhuvudtaget? Får hoppas det.
Jag kommer aldrig råka i slagsmål, för jag är en sån fridfull och snäll människa. Inte ens onykter blir jag våldsam. Och jag räknar då inte med överenskommet våld i form av lekar, träningspass och så, jag menar sånt som sker PÅ GATAN. Farliga GATAN. Där är inte jag, jag sitter PÅ SOFFAN. Där händer inget våldsamt, där ses det på film och sånt vi tycker om.
Men det vore rätt kewl att ha råkat i slagsmål, blivit nedslagen. Inte att bli nedslagen, men ha blivit. Så man kan prata om det och reflektera kring det. Det är en liten erfarenhet jag nästan önskar att jag hade. (En dag kanske jag ångrar att jag någonsin önskade mig det här, men äh).
Jag kan förresten passa på att skriva min önskelista till julen här:
Ett stycke Snickers
Ett paket pepparkakor
Längre tid hemma i stockholm
Ett klädesplagg jag aldrig kommer ha på mig
Cancer som jag sen blir frisk av, så jag kan känna mig skithäftig för att jag beat cancer
En trisslott (med vinst, vore snällt. Har den inte vinst kan du lika gärna låta bli att köpa mig den, fucker.)
Tack.
Kommentarer
Trackback
